Mogeh.

Jag kan inte hjälpa det, jag är verkligen sjukt nervös. Innan jag fick mailet om att jag hade blivit antagen på SMC så försökte jag tänka så lite som möjligt på det så att jag inte skulle bli besviken om jag inte kom in.
Men undermedvetet tänkte jag hela tiden att ”det finns inget, jag kommer inte in.

Det är självklart att jag kommer in!” Och det gjorde jag, och det känns så sjukt bra.

Men nu har nervositeten hunnit ikapp mig, alla möjliga tankar flyger omkring i mitt huvud och ibland känns allt som en dröm. En dröm som jag i sådana fall inte vill vakna upp ur.
När jag var i New York träffade jag en otroligt intressant person, som har åstadkommit så otroligt mycket i sitt liv trotts sin ”unga” ålder, och det fascineras jag av. Och man blir så otroligt taggad på att själv kunna ta sig dit och uppnå sina mål. När jag berättade att jag skulle flytta till California och börja plugga Fashion Merchandising, men att jag var lite rädd och nervis över hur allt skulle bli så sa han..

it's a natural feeling but know you are choosing this at a deeper level”

Och det är så sant. Det är mitt val, detta är något jag verkligen vill göra och därför kommer det bli vad jag gör det till, alltså Fucking amazing!

Tack, Puss.