40 DAY DREAM
Jag och M drog på ett event på Melrose för "DE LV BARRVCUDA + BLVCK BANDITZ FIESTV"
Där vi minglade omkring drack och åt lite, tills vi fick ett samtal av två glada.
Senare åkte vi och mötte upp Jos för att dra vidare..
PANINI CAFE CRAVINGS
I HATE TO SAY GOODBYE
Och så kom dagen man verkligen har fasat över. En stor klump i magen, och detta var inte pga all alkohol från kvällen innan. Utan för idag var jag tvungen att säga hejdå till ett gäng underbara människor som under en väldigt kort tid har vunnit mitt hjärta. Det är inte varje dag man möter människor som dessa, med så otroligt stora hjärtan. När man bor så långt ifrån sina nära och kära är det så viktigt att känna att man har människor här som är som ens familj. Josefin, Martin, Peter, Oskar, Chrille och Emma ni har varit som min lilla mini familj. Man får alltid så mycket bra energi från er alla. Har skrattat som aldrig förr och kommer sakna er så otroligt mycket.
Men förhoppningsvis är ni tillbaka snart igen, sittandes i mitt vardagsrum med massa birger pratar om människor jag inte känner, och hoppar och sjunger till massa bra låtar. Snart kan vi köra fullast vinner, eller bara sitter och spela uno. Eller hettsar mig att dricka mer och använder alla era mongo uttryck.
ÅK INTE!
"So stay there, Cause i'll be coming over
And while our bloods still young, It's so young it runs
We wont stop till it's over, Won't stop to surrender."
THE PERFECT DAY
ILL LAUGH UNTIL MY HEAD COMES OFF
COACHELLA SUNDAY
COACHELLA SATURDAY
COACHELLA
Men det är någon speciell känsla man får när man är där. Det ligger i luften och allt är bara så himla härligt.
Upplevelsen går inte att förklara, och allt man ser och hör gå varken att spela in eller ta bilder på.
När man har gått igenom band knotrollen och kommer in på festivalen går man kanske femtio meter för att gå in till själva området där alla olika scener är. Första klivet in när man ser det gigantiska fältet går inte att förklara,
människor som går omkringa hoppar och dansar, andra som springer och springer för att deras favorit band kommer spela vilken sekund som helst.
Kan inte riktigt säga vad som var bäst, men att få stå och böla till Bon Iver var inte helt fel, att få sitta på M axlar under Radiohead, så man slipper vara dvärg, att vara en studdsboll på miike snow, att få se Eminem som jag skulle mördat för att se om detta var 2002, höra Flux pavillions sjuka mixer, Florence and Machines magiska röst och sen få hoppa ihjäl sig av lycka till Justice.
Jag vill tillbaka nu.