Mogeh.

Att jag hade sjukt kul vet jag att ni redan har listat ut. Den ena dagen var bättre än den andre.
Men det är någon speciell känsla man får när man är där. Det ligger i luften och allt är bara så himla härligt.
Upplevelsen går inte att förklara, och allt man ser och hör gå varken att spela in eller ta bilder på.

När man har gått igenom band knotrollen och kommer in på festivalen går man kanske femtio meter för att gå in till själva området där alla olika scener är. Första klivet in när man ser det gigantiska fältet går inte att förklara,
människor som går omkringa hoppar och dansar, andra som springer och springer för att deras favorit band kommer spela vilken sekund som helst.

Kan inte riktigt säga vad som var bäst, men att få stå och böla till Bon Iver var inte helt fel, att få sitta på M axlar under Radiohead, så man slipper vara dvärg, att vara en studdsboll på miike snow, att få se Eminem som jag skulle mördat för att se om detta var 2002, höra Flux pavillions sjuka mixer, Florence and Machines magiska röst och sen få hoppa ihjäl sig av lycka till Justice.

Jag vill tillbaka nu.