Mogeh.

Och så kom dagen man verkligen har fasat över. En stor klump i magen, och detta var inte pga all alkohol från kvällen innan. Utan för idag var jag tvungen att säga hejdå till ett gäng underbara människor som under en väldigt kort tid har vunnit mitt hjärta. Det är inte varje dag man möter människor som dessa, med så otroligt stora hjärtan. När man bor så långt ifrån sina nära och kära är det så viktigt att känna att man har människor här som är som ens familj. Josefin, Martin, Peter, Oskar, Chrille och Emma ni har varit som min lilla mini familj. Man får alltid så mycket bra energi från er alla. Har skrattat som aldrig förr och kommer sakna er så otroligt mycket.

Men förhoppningsvis är ni tillbaka snart igen, sittandes i mitt vardagsrum med massa birger pratar om människor jag inte känner, och hoppar och sjunger till massa bra låtar. Snart kan vi köra fullast vinner, eller bara sitter och spela uno. Eller hettsar mig att dricka mer och använder alla era mongo uttryck.

ÅK INTE!

"So stay there, Cause i'll be coming over

And while our bloods still young, It's so young it runs

We wont stop till it's over, Won't stop to surrender."