Mogeh.

Kan ni förstå gott folk att jag har bott i denna underbara stad i ett år nu. Kommer ihåg sista kvällen innan jag skulle åka. Mamma hade gjort världens godaste plockbord. Samin hade kommit från karlstad och pappa behövde inte vara på sjukhuset något mer. Mina fina Klara och Emmelie kom hem till mig efter jobbet för att se mig dom sista timmarna. Samtidigt som jag hade panik så var det ett lugn, speciellt när man har sina nära vid sin sida-
Nu har det gått ett år och det känns som igår jag kramade om min familj och vänner för att sätta mig på flyget till Los Angeles. Det har gått ett år och jag har upplevt mycket, men det finns så mycket mer kvar att uppleva.