Mogeh.

På senaste har det bara rullat in nya saker. Som när Roomie kom hem från Sverige och hade med sig ett packet från världens bästa storebror som har köpt mig en macbook så kunde jag inte göra annat än att hoppa av lycka.
Sen idag kom även min nya fina kamera, happy happy happy. Kommer vara sjukt bra till min lilla mini vacay.
Längtar, sex dagar kvar sen smäller det.

Kan ni förstå gott folk att jag har bott i denna underbara stad i ett år nu. Kommer ihåg sista kvällen innan jag skulle åka. Mamma hade gjort världens godaste plockbord. Samin hade kommit från karlstad och pappa behövde inte vara på sjukhuset något mer. Mina fina Klara och Emmelie kom hem till mig efter jobbet för att se mig dom sista timmarna. Samtidigt som jag hade panik så var det ett lugn, speciellt när man har sina nära vid sin sida-
Nu har det gått ett år och det känns som igår jag kramade om min familj och vänner för att sätta mig på flyget till Los Angeles. Det har gått ett år och jag har upplevt mycket, men det finns så mycket mer kvar att uppleva.

Monday










Det blev inte vårt vanliga runyon för att se på en fin utsikt. Utan vi åkte till Panini köpte med lite lunch och åkte mot Malibu. Åkte upp på bergen och till ett av många, många hike ställen. Vi satte oss på en bänk njöt av god mat och otroligt fin vy. Så himla härligt att göra små utflykter om dagarna speciellt när det är så fin väder.
Vi belönade oss själva med en lite tripp till Yoghurtland innan vi åkte hem.

Sunday.










Dagen efter blev det först en härlig frukost på Toast, och sedan en sväng till Skybar.
Sitta under solen dricka lite, umgås och prata om allt. Senare mot kvällen åkte vi till A
beställde hem Sushi och kollade på film.

Man kan säga att det blev årets fest i lördags och då har vi inte alls kommit långt in på det nya året.
Började med förkrök hemma hos Martina, sjukt mysigt och trevligt. Väldigt många som dök upp, men
när vi drog till Beverly kan man verkligen säga att ALLA var där- himla bra kväll!

Livet är en fest som man brukar säga, och varför sluta när man är på topp.




Från mig till dig, grattis än en gång världens bästa märtan.

Efter middagen åkte vi till Hyde för att avsluta kvällen med dans dans dans.

Äntligen har Martina kommit hem från Hawaii och medan hon var borta så har jag försökt smida planer.
Hon fyllde år dagen innan hon kom hem så igår hade vi en liten överrasknings middag för henne.
Jag ska säga er att det är fanmej inte lätt att överraska någon speciellt inte tjejer. Men allt gick bra!

Det finns tre män i mitt liv just nu som jag bara vill krama ihjäl.

Först så har vi min pappa. Min underbara älskade gose pappa (Tack för att du gjorde det jag bad dig om att göra så jag nu kan underhålla mig själv med att köpa en ny kamera)

Sen så har vi Måns, världens bästa Måns. (Tack som bad M och O att gå och köpa en julklapp till mig och gömma den under granen. Lyckan var total, saknad och glädjetårar.)

Sist men inte minst så är det självklart min bror jag även vill krama ihjäl. (Tack för att du inte lyckades mörda mig med kycklingklubban när jag var 2 år, och tack för att du finns.)

Igår var det en fullspäckad dag, som började med en sväng till tropicana för att sola och umgås lite med A men pool området är stängt tom torsdag så vi åkte till Café Midi som är ett otroligt mysigt ställe med jätte god mat och om man inte väljer att sitta utomhus så kan man sitta inne vilket även är en inredningsbutik med bar osv.
Senare mot kvällen åkte jag och Chelsea och kollade på Mr brainwash art show som hade två extended days vilket var perfekt eftersom jag väldigt länge velat gå på denna visning. Han har så sjukt coola konstvärk och om man åker omkring på LAs gator kan man se väldigt mycket av han målningar. Som tex "Life is beautiful"
Efteråt åkte vi till The hudson..

Femtonde februari tvåtusenelva.

Ett helt år har passerat och jag sitter och tänker på allt som har hänt under tvåtusenelva.
Det absolut största såklart är att jag flyttade hit till Los Angeles, det största och absolut bästa valet i mitt liv än så länge. Och det har verkligen varit ett sjukt bra år med alldeles för mycket skratt. Självklart finns det mycket jobbigt som man har fått uppleva och att även vara ifrån sin familj och bästa vänner är något som tar på en, men överlags så är det roliga saker som har hänt. Efter att ha bott här ett år som egentligen inte alls är mycket så känns det som att man har varit här en evighet. Det känns inte som att jag bara har känt Michelle och Angelica ett år utan mycket längre. De känns inte som att jag och Nazli har varit roomies (bobolis-gogolis) en liten period heller. Och det känns inte alls som att man har vandrat omkring på santa monica college under ett år utan hundra haha. Jag har verkligen träffat så många underbara människor som jag är otroligt glad över att jag har lärt känna. Men den personen jag har lärt känna som bäst är nog mig själv. Det är inte lätt att ta sitt pick och pack, boka en biljett och flytta till andra sidan jorden. Men jag har överlevt och det har gått bättre än vad jag någonsin hade kunnat ana.

Tvåtusenelva var ett stort år. Tvåtusentolv kommer vara ännu större, I can feel it.