Mogeh.

jag har länge fasat efter den där dagen, jag har länge föreställt mig i mitt huvud hur det kommer bli när jag får reda på det. Men inget blir som man tror, och även så denna gång. Hur mycket som jag bara vill skrika, skrika, och gråta så går det inte utan jag känner mig bara tom. Jag stirrar på något som inte finns. Det märks så väl att något fattas, inte bara i mitt hjärta utan överallt. Om fyra dagar ska vi alla säga farväl, men inte för alltid utan vi kommer ses på andra sidan, den bättre sidan. Det vet jag, och jag längtar så oerhört mycket tills jag får krama om dig mormor.
Jag älskar dig, vila i frid.