Mogeh.

Det är otroligt vackert och unikt ,
när man känner innerlig glädje över ett besked som ens vän ger.

I förrgår kom årets första snö till stockholm stad. Och min mysfaktor var på noll.
Nu kissar det snö/regn och min mysfaktor är på minus.

En värld av höst, sol, och barbent det är något man helt enkelt får drömma om just nu.

Jag kan inte hjälpa det, jag är verkligen sjukt nervös. Innan jag fick mailet om att jag hade blivit antagen på SMC så försökte jag tänka så lite som möjligt på det så att jag inte skulle bli besviken om jag inte kom in.
Men undermedvetet tänkte jag hela tiden att ”det finns inget, jag kommer inte in.

Det är självklart att jag kommer in!” Och det gjorde jag, och det känns så sjukt bra.

Men nu har nervositeten hunnit ikapp mig, alla möjliga tankar flyger omkring i mitt huvud och ibland känns allt som en dröm. En dröm som jag i sådana fall inte vill vakna upp ur.
När jag var i New York träffade jag en otroligt intressant person, som har åstadkommit så otroligt mycket i sitt liv trotts sin ”unga” ålder, och det fascineras jag av. Och man blir så otroligt taggad på att själv kunna ta sig dit och uppnå sina mål. När jag berättade att jag skulle flytta till California och börja plugga Fashion Merchandising, men att jag var lite rädd och nervis över hur allt skulle bli så sa han..

it's a natural feeling but know you are choosing this at a deeper level”

Och det är så sant. Det är mitt val, detta är något jag verkligen vill göra och därför kommer det bli vad jag gör det till, alltså Fucking amazing!

Tack, Puss.

Det är verkligen vackert med höst, absolut. Det är otroligt fint när det snöar löv i alla möjliga färger.
Men det jag inte gillar med höst är att den får mig att inse att väldigt-väldigt snart är det kyla på hög nivå.
Är det inte så att ur något "ont" ( detta fall, kyla) kommer något gott? Det som då blir positivt är att man har en enormt bra ursäkt att åka till stan och SPEND IT. Vilket jag redan gjort, men det blir en fortsättning följer på shoppingen imorgon. 

(första bilden första oktober 2009.)

Första oktober 2009 så började jag blogga på metrobloggen eftersom jag skulle åka till California.Jag ville ha en blogg så att alla nära och kära kunde följa mitt äventyr. Men även så att jag själv kan titta tillbaka och minnas. Det tråkiga med den bloggen var att det visade sig vara den värsta bloggsidan man kan ha om man inte bloggar i Sverige och bilderna blir otrolig, otroligt dåliga.